2010-02-26
Medlarna Jöran Tjernell och Gösta Larsson har idag lämnat över en hemställan till parterna i konflikten mellan Sjöfartens Arbetsgivareförbund, Sveriges Fartygsbefälsförening och Sjöbefälsförbundet.
Förslaget kräver en genomgripande analys vad det innebär om vi antar hemställan.
I korthet innebär förslaget:
- Nuvarande ITP-Sjöavtal delas i två avtal, varav det ena består av den ”allmänna” ITP överenskommelsen tecknad mellan svenskt Näringsliv och PTK. Den andra omfattar de delar som särskiljer den nya ITP-sjö planen från den allmänna ITP planen.
- Avtalet skall träda ikraft den 1 april 2010.
- Förtida avgång från 62 års ålder eller tidigast från 60 års ålder på grund av indraget friskintyg.
- Tjänstegrupplivförsäkring
- Övergångsregel ”Sjöbefäl som uppnår 60 års ålder år 2010, 2011 respektive 2012 kvarstår i den tidigare ITP-Sjö planen.”
Parterna skall lämna svar till medlarna senast tisdagen den 9 mars 2010 och förslaget skall antas eller förkastas i sin helhet.
Föreningens styrelse kommer nu att diskutera förslaget och överlämna ett svar på medlarnas hemställan.
Föreningen har tillsammans med Sjöbefälsförbundet varslat om konflikt på ett stort antal färjor från och med den 1 april 2010 om parterna inte kan komma överens innan dess.
En förteckning på varslade fartyg finner du på föreningens hemsida under Varsel
Bakgrund: Rätten att gå i förtida pension enligt ITP-sjöplanen
Vid avtalsförhandlingarna 1969 fanns från medlemmarnas sida en stark vilja att få ett pensionssystem med rätt att gå i förtida pension. Bakgrunden var och är den tuffa arbetsmiljön som medförde att ett stort antal befäl inte orkade arbeta ända fram till den ordinarie pensionsåldern. Det uttrycktes från medlemmarnas sida vid denna tidpunkt som ”Vi är beredda att avstå lönehöjning, för att få ett pensionssystem med rätt att gå i förtida pension”.Avtalsrörelsen 1969 var besvärlig och fick också då genomföras med hjälp av medlare. Efter segslitna förhandling överenskoms om ett pensionssystem som medgav rätten att gå i förtida pension från 60 års ålder under vissa förutsättningar.
Planen bekostades genom att befälskåren avstod från 3 procent av det årets löneutrymme och där redarna garanterade utfästelsen om att finansiera planen.
Över tid ansågs detta täcka kostnaderna för pensionsplanen. Redan åren efter uppgörelsen ville redarna sänka uttaget då man ansåg att avgiften var för hög och man ville undvika en uppbyggnad av stora fonder.
Övergången av Sjöfartens Pensionskassa (SPK) till dåvarande SPP (nuvarande Alecta) i början av 1980-talet medförde att stora fonder byggts upp vilka i början av 1990-talet uppgick till 120 miljoner kronor. 1991 slutade redarna att ta ut avgifter då man ansåg att fonden var för stor. Befälsfacken påpekade i flera förhandlingar att arbetsgivarna var skyldiga att upprätthålla pensionsplanen och även debitera löpande avgifter. Svaret vi fick var att redarna garanterade planen och kostnaderna i samband med pensioneringarna. 2002 var fonden slut och redarna började åter debitera sina medlemmar. Demografin och redarnas ifrågasättande av pensionsplanen under åren som följde medförde att kostnaderna accelererade.
Parterna har under den senaste femårsperioden diskuterat olika modeller för att se om man kunde finna en annan modell som kan medföra kostnadsbesparingar utan att grundtanken med rätten att gå i förtida pension förloras. Dock har parterna inte kunnat finna en acceptabel lösning.
Under hösten 2009 sa motparten upp tjänstepensionsavtalet med upphörande den 31 mars 2010. Detta utan att det föregåtts av förhandlingar om ett nytt avtal. Detta är unikt på arbetsmarknaden och har oss veterligt aldrig förekommit tidigare. Uppsägningen innebär om vi inte kommer överens att sjöbefälen står utan tjänstepension och grupplivförsäkring efter den 1 april i år.
