2009-12-17

Med anledning av att Sarf sagt upp pensionsavtalet för sjöbefäl har befälsorganisationerna idag (17/12) varslat om konflikt enligt bilaga. Observera att konfliktåtgärderna träder i kraft först den 1 april 2010, då pensionsavtalet enligt Sarfs uppsägningshandling upphör att gälla.

Sarf har i dagarna via sina medlemsföretag gått ut med ytterligare ett brev till sina sjöbefäl samt landanställda tjänstemän. Sarf säger i sitt brev att man avser att förelägga befälsorganisationerna ett s.k. antagandeprotokoll, där parterna antar pensionsplanen mellan Svenskt Näringsliv och PTK.

Befälsorganisationerna har avvisat detta, eftersom de fortsatta förhandlingarna i så fall skulle få föras under fredsplikt, med små möjligheter att bevara något av nuvarande system med pensioneringar före 65 års ålder. Ett antagande skulle också innebära att vi kraftigt skulle reducera den pensionsmedförande lönen. Exempelvis skulle kostförmånen, som idag ingår i sjöbefälens pensionsmedförande lön med 4.680 kronor per månad, försvinna. Vidare skulle inträdet i pensionssystemet försvåras.

I brevet påpekas också att sjöbefäl har en förmånligare plan än landanställda tjänstemän. Det är ett oblygt sätt att uppvigla landtjänstemännen mot sjöbefälen. Sarf nämner inte i sitt brev att sjöbefälskåren har betalat för sitt pensionssystem genom att sedan 1970 avstå mellan 2 och 6 procent, beroende på inkomst, från ett överenskommet löneutrymme. Det man inte heller talar om är att arbetsvillkoren för sjöbefäl är helt olika de som gäller för landanställda tjänstemän. Om man däremot gör en jämförelse med sjöbefäl i andra länder, kommer man att finna att pensionsåldern där ofta är 60 år eller till och med lägre än så.

Sarf påstår sig vid upprepade tillfällen ha föreslagit en höjning av den lägsta pensionsåldern från 60 till 62 år. Sarf har i sammanhang som varit ytterst informella bollat med olika alternativ, det ena mer verklighetsfrånvarande än det andra. Det senaste, om vi uppfattade det rätt (det har aldrig utväxlats några skriftliga förslag), innebar en höjning av tidigaste pensionsåldern till 62 år, men endast så länge ett uttag på 2,1% skulle räcka. De som ansökte i slutet på året skulle därför få avslag, om pengarna hade tagit slut. Vi uppfattade inte detta muntligt framförda förslag som särskilt seriöst. Förslaget höll samma standard som tidigare muntliga uppkast från Sarf. Befälsorganisationerna kan naturligtvis inte gå med på förslag, som mer liknar ett lotteri än en seriös pensionsplan.

Den trista sanningen är att Sarf sagt upp pensionsavtalet utan att ens försöka förhandla med befälsorganisationerna. Det är extremt ovanligt att en part handskas så vårdslöst med ett pensionsavtal. När uppsägningen väl var verkställd, krävdes två möten för att Sarf skulle förstå vad man faktiskt sagt upp. Det verkade som om det var en överraskning för Sarf, när det stod klart att man sagt upp hela pensionsavtalet inklusive tjänstegrupplivförsäkringen. När så småningom reella förhandlingar kom igång, frågade Sarf vad befälsorganisationerna hade att erbjuda. Befälsorganisationerna svarade att det inte är befälsorganisationernas uppgift att komma med förslag på försämringar för sina medlemmar och att Sarf borde besinna sitt ansvar för sjöbefälskåren och omedelbart återkalla sin uppsägning. Sarf vägrade och ville således istället binda befälsorganisationerna med fredsplikt i de kommande förhandlingarna genom att föreslå undertecknande av nämnda ”antagandeprotokoll”.